Engång för länge sedan trodde jag att det aldrig skulle bli bra igen. Jag skulle aldrig känna lycka igen och började nästan känna mig trygg i att känna mig misserabel. Jag älskade att tycka synd om mig själv och meningslösheten och rastlösheten höll på att äta upp mig.
Sedan hände något. Det kanske var ödet? Det kanske var jag? Det kanske bara var meningen men jag gjorde det jag borde gjort för länge sedan.
Jag tog steget och gjorde det JAG ville, inte vad någon annan ville att jag skulle göra eller vad som förväntades att jag skulle göra eller ens något jag borde eller måste bara det JAG ville göra.
Jag åke till Norge.
Snart är vistelsen här över och jag är fortfarande samma människa som när jag åkte men något har förändrats. Jag har accepterat den jag är.
Jag tycker om mig själv igen som jag brukade. Jag är stolt över mig själv igen. Jag är gladare, piggare och mer entusiastisk igen. Inget stoppar mig nu och istället för att se motgångar ser jag möjligheterna och min fulla potential till att ge allt en chans.
Just nu känner jag mer än någonsin. Mitt liv är i färg igen och jag kan tänka mig att den färgen är lika fantastisk som när färgtv för första gången visades.
Det är häfftigt att vara som i ett lyckorus och jag vet att man inte alltid kan vara "hög" det behövs lite låg också men just idag tänker jag fortsätta vara gla'.
HADE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar